Remember who you are

Idag har varit en skitdag, rent ut sagt. Har egentligen inget speciellt att syfta på (förutom att tvn brakade ner i golvet mitt i natten och jag höll på att skita på mig. Men den är lagad nu.), men den har bara varit grå och trist.

Har ju lovat att berätta lite om hur det känns att komma hem efter en sån här lång resa, från andra sidan jordklotet. Men det är så svårt att få ner i skrift, vet inte riktigt vart jag ska börja. Lyckan över att få träffa alla nära och kära igen är obeskrivlig, att veta att jag kan ringa min bästa vän när jag vill och att hon bara är någon halvtimme bort. Bara att få ha alla sina egna saker på ett och samma ställe och slippa leva i en resväska är en sådan lättnad!

Men sen så finns det ju dom dagarna som är lite sämre än dom andra. Såklart. Och det jag har märkt är att dom dagarna är verkligen S-K-I-T. Glappet mellan bra och dåliga dagar är så stort, alldeles för stort. Som en berg-och-dalbana. Ena dagen går allt superbra och man studsar på moln, men dagen efter vill man bara gräva ner sig under täcket och aldrig mera gå ut, aldrig mera träffa någon. Och varje gång det händer så försöker jag tänka: "Jaha, varför känner jag så här nu då?". Men än så länge har jag inte lyckats svara på den frågan, jag får bara acceptera att det är som det är och det kommer ta ett tag att komma tillbaka. Psykiskt alltså.

Men sen så är det ju så himla lätt att säga en sådan sak till skillnad från att verkligen tro på det. Vet inte hur många gånger mina fina vänner har fått sitta i långa samtal med mig och trösta mig. För egentligen ingenting, inget speciellt. Men dom lyssnar ändå och jag är imponerad över hur bra dom kan förstå hur jag känner när inte ens JAG vet det. Det kallar jag riktiga vänner.

Ska försöka hitta tillbaka till den röda tråden i det här inlägget. Vad kan man göra? Ingenting. Det är NU som du hittar dig själv, det är nu du blir som starkast i dig själv. Låt bara tiden gå, låt tiden läka. Det är verkligen det värsta att höra: "Det kommer ta tid". Men det är faktiskt sant, och ju mer du motarbetar det desto längre tid kommer det ta.


Tro på dig själv!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0