Without struggle there's no progress

Sa fort man skriver nagot som har med ilska eller ledsamhet att gora sa stiger antal besokande nagot enormt. Deprimerande. Varfor ar det sa? Behover verkligen sa manga manniskor se nagon annan ma daligt for att sjalva inse att det finns nagot att gladjas over i deras egna liv? Igen; deprimerande.

Med det sagt - kom hem for en stund sen fran Bondi dar jag fick lana Saras sang over natten. Gulliga tjejer det dar. Efter skolan igar sa gick jag ut med min nya klass, jaklar vad kul vi hade. Stannade dock bara till lite efter tio, men vi fick nagra kvalitetstimmar tillsammans.

Har dock varit extremt dalig med kameran den senaste tiden - jag ska battra mig.

Nu ar det dags att hoppa in i duschen for att gora sig redo for ikvall. Emelie, Frejas jobbarkompis, ska visa oss en japansk restaurang runt hornet dar man far laga sin egen mat. Flera fran deras jobb kommer joina oss, och aven kanske Sofie och Ralphie! Ska bli sa roligt.

Hoppas ni far en trevlig lordagskvall, miljoner kramar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0