ännu ett inlägg
Juste, jag glomde namna att jag och Freja nu ar inne pa den tredje kvallen av Transformers 2. Vi somnar bara hela tiden, och ikvall tanker vi dessutom banka oss framfor datorn och titta pa nya vampire diaries avsnitt (FOR DET AR SA JAKLA BRAA) sa jag vette tusan nar vi kommer se klart transformers.... I'll keep you guys up to date about this fascinating subject.
Anyway. I mandags jobbade jag med kidsen hela dagen, dom ar riktigt sota och dom borjar antligen kanna igen mig (finally, efter en och en halv manad liksom...) och dom lyssnar dessutom pa mig. SUCCESS! Dom hade sin grannkompis over, familjen flyttar namligen pa lordag och dom ville ha en liten avslutningsmiddag for henne. Hon ar 9 ar och heter Anna Louise, och har cancer. I somras sa hittade dom en tumor i hennes hjarna, som dom lyckades ta bort helt och hallet genom operation. Men hon gar nu pa valdigt stark kemoterapi samt nagot annat, kommer inte ihag vad det hette. Traffade henne igar, och delar av hennes vackra, langa bruna har borjar ramla av.
Har aldrig traffat nagon sa ung med cancer forut. Hon presenterade sig for mig och var valdigt artig, och sen nar jag hade fixat middag till dom och Camilla var pa overvaningen sa satt hon och jag och pratade lite. Sen sa hon helt plotsligt: -
-Vill du veta varfor jag inte har nagot har pa vissa delar av mitt huvud?
Jag blev helt stalld, men svarade att om hon ville prata om det sa lyssnade jag garna. Hon berattade hela historien, att hennes foraldrar hade gratit nar hon lades in for operation och att hon sjalv var valdigt radd. Stackars liten. Jag fragade henne hur hon mar nu, och hon sa att hon mar bra men att hon ar ganska trott. Hon var dock glad for hon har tre hela veckor tills hennes nasta kemokur skulle ske igen. (Hon har dem var femte vecka) Hon petade lite i maten och ursaktade sig for att hon inte har sa varst mycket aptit just nu. Jag sa att jag absolut forstod och att hon garna fick hjalpa mig bada lillen istallet.
Enligt Camilla sa har hon inte mycket tid kvar, det ar valdigt allvarligt och medicinen verkar inte hjalpa henne. I varsta fall maste hon opereras igen. Usch, vad tragiskt det maste vara for familjen.
Man inser verkligen under sadana har dagar att man ar riktigt lyckligt lottad.
Anyway. I mandags jobbade jag med kidsen hela dagen, dom ar riktigt sota och dom borjar antligen kanna igen mig (finally, efter en och en halv manad liksom...) och dom lyssnar dessutom pa mig. SUCCESS! Dom hade sin grannkompis over, familjen flyttar namligen pa lordag och dom ville ha en liten avslutningsmiddag for henne. Hon ar 9 ar och heter Anna Louise, och har cancer. I somras sa hittade dom en tumor i hennes hjarna, som dom lyckades ta bort helt och hallet genom operation. Men hon gar nu pa valdigt stark kemoterapi samt nagot annat, kommer inte ihag vad det hette. Traffade henne igar, och delar av hennes vackra, langa bruna har borjar ramla av.
Har aldrig traffat nagon sa ung med cancer forut. Hon presenterade sig for mig och var valdigt artig, och sen nar jag hade fixat middag till dom och Camilla var pa overvaningen sa satt hon och jag och pratade lite. Sen sa hon helt plotsligt: -
-Vill du veta varfor jag inte har nagot har pa vissa delar av mitt huvud?
Jag blev helt stalld, men svarade att om hon ville prata om det sa lyssnade jag garna. Hon berattade hela historien, att hennes foraldrar hade gratit nar hon lades in for operation och att hon sjalv var valdigt radd. Stackars liten. Jag fragade henne hur hon mar nu, och hon sa att hon mar bra men att hon ar ganska trott. Hon var dock glad for hon har tre hela veckor tills hennes nasta kemokur skulle ske igen. (Hon har dem var femte vecka) Hon petade lite i maten och ursaktade sig for att hon inte har sa varst mycket aptit just nu. Jag sa att jag absolut forstod och att hon garna fick hjalpa mig bada lillen istallet.
Enligt Camilla sa har hon inte mycket tid kvar, det ar valdigt allvarligt och medicinen verkar inte hjalpa henne. I varsta fall maste hon opereras igen. Usch, vad tragiskt det maste vara for familjen.
Man inser verkligen under sadana har dagar att man ar riktigt lyckligt lottad.
Kommentarer
Trackback
