It's gonna be legen...wait for it...dary
Herregud vilken vecka, fullt upp varenda dag. Ar helt slut, borjar nog dessutom fa varldens forkyldning. me not like.
Anyway, hur var det att jobba pa ett stort konsert event? Det var awweesooome! Sa jakla roligt! Min uppgift var att ta tva stora grupper till deras position bakom publiken (konserten var i en park typ, och de skulle ga igenom publiken, bilder kommer). Forsta gruppen var high school elever som spelade instrument, 70 personer. 70!! Ovh dar stod lilla jag helt sjalv. Inte nog med det. Sen strommade det in 150 elever pa mitt lilla cafe dar jag var stationerad. ETT HUNDRA FEMTIO! Som tur var sa fanns deras larare och mammor till hands sa dom holl koll pa den lilla elefanthjorden. Dessutom var halften av dom paraolympians, alltsa rullstolsbundna och/eller funktionshindrad.
Sen hade jag radio kontakt med Peter, the event production manager. Allt gick finemang, tills nar jag skulle ta ungarna till deras plats. En utav mammorna var sa himla stressad, en timme innan dom skulle befinna sig bakom publiken var hon pa mig hela tiden och fragade: nar ska dom ga, nar ska dom ga? Maste jag saga till doim nu ah herregud vi kommer vara sa forsenade och sa kommer allt ga at skogen!!!! Jag ba; ta det lugnt, det ar over en timme kvar och Peter ar bara 5 min sen (han skulle komma dit for att leda gruppen till deras plats en halvtimme innan det var dags for deras performance). Men hon var sa stressad och sa; Nej nej nu gar vi. Det ar battre, nu gar vi. Och sa borjade dom ga. Sa da stallde jag mig bara framfor dom och rot NEJ, jag maste vanta pa besked fran Peter! gosh.
Sen fick jag tag pa honom, och da sa han att han skulle vara dar om 5 min. 5 min gick. 10 min gick. Sen var det 17 min kvar innan dom skulle borja och det tar anda sakert 5-10 min att fa dit dom med rullstolar och allt. Sa sn sa Peter; Linnea, jag hinner inte dit, du far ta dom till platsen.
Eeeeh... Jaha?!? Ahmen okej, sa vi gick. Och Peter var jatte stolt, tyckte att jag gjorde ett jatte bra jobb. Jag svarade bara i radion: Yes, okey Im here. Copy that. Kort och fint, inga problem. Men jaklar vad nervos jag var.
Sa nar vi kom dit sa var det tankt att jag skulle ga med gruppen hela vagen till scenen, langst bak for att halla ihop dem. Men jag fick istallet ga langst fram med Peter och halla takten och halla undan publik och media. ASCOOLT!!! Hade tvkameror uppe i ansiktet hela tiden. Tva utav barnen langst fram skulle namligen ga upp pa scenen med en fackla och ge den till Kathrine Freeman och sa skulle hon sen tanda pa stora OS elden. Det var ett valdigt intense moment. Media var dock helt galna och tryckte pa hela tiden, suck.
Nej men det var jakligt haftigt och jag hade riktigt roligt! Anthony, create manager (stoooora bossen alltsa), var riktigt nojd och hoppas pa att fa jobba med mig och Marcus snart igen.
I nasta inlagg kommer bilder!
Anyway, hur var det att jobba pa ett stort konsert event? Det var awweesooome! Sa jakla roligt! Min uppgift var att ta tva stora grupper till deras position bakom publiken (konserten var i en park typ, och de skulle ga igenom publiken, bilder kommer). Forsta gruppen var high school elever som spelade instrument, 70 personer. 70!! Ovh dar stod lilla jag helt sjalv. Inte nog med det. Sen strommade det in 150 elever pa mitt lilla cafe dar jag var stationerad. ETT HUNDRA FEMTIO! Som tur var sa fanns deras larare och mammor till hands sa dom holl koll pa den lilla elefanthjorden. Dessutom var halften av dom paraolympians, alltsa rullstolsbundna och/eller funktionshindrad.
Sen hade jag radio kontakt med Peter, the event production manager. Allt gick finemang, tills nar jag skulle ta ungarna till deras plats. En utav mammorna var sa himla stressad, en timme innan dom skulle befinna sig bakom publiken var hon pa mig hela tiden och fragade: nar ska dom ga, nar ska dom ga? Maste jag saga till doim nu ah herregud vi kommer vara sa forsenade och sa kommer allt ga at skogen!!!! Jag ba; ta det lugnt, det ar over en timme kvar och Peter ar bara 5 min sen (han skulle komma dit for att leda gruppen till deras plats en halvtimme innan det var dags for deras performance). Men hon var sa stressad och sa; Nej nej nu gar vi. Det ar battre, nu gar vi. Och sa borjade dom ga. Sa da stallde jag mig bara framfor dom och rot NEJ, jag maste vanta pa besked fran Peter! gosh.
Sen fick jag tag pa honom, och da sa han att han skulle vara dar om 5 min. 5 min gick. 10 min gick. Sen var det 17 min kvar innan dom skulle borja och det tar anda sakert 5-10 min att fa dit dom med rullstolar och allt. Sa sn sa Peter; Linnea, jag hinner inte dit, du far ta dom till platsen.
Eeeeh... Jaha?!? Ahmen okej, sa vi gick. Och Peter var jatte stolt, tyckte att jag gjorde ett jatte bra jobb. Jag svarade bara i radion: Yes, okey Im here. Copy that. Kort och fint, inga problem. Men jaklar vad nervos jag var.
Sa nar vi kom dit sa var det tankt att jag skulle ga med gruppen hela vagen till scenen, langst bak for att halla ihop dem. Men jag fick istallet ga langst fram med Peter och halla takten och halla undan publik och media. ASCOOLT!!! Hade tvkameror uppe i ansiktet hela tiden. Tva utav barnen langst fram skulle namligen ga upp pa scenen med en fackla och ge den till Kathrine Freeman och sa skulle hon sen tanda pa stora OS elden. Det var ett valdigt intense moment. Media var dock helt galna och tryckte pa hela tiden, suck.
Nej men det var jakligt haftigt och jag hade riktigt roligt! Anthony, create manager (stoooora bossen alltsa), var riktigt nojd och hoppas pa att fa jobba med mig och Marcus snart igen.
I nasta inlagg kommer bilder!
Kommentarer
Postat av: angelica
Lycka till älskling!
Postat av: Pauline
Fy fan vad spännande! Och vad duktig du är! :D Blir helt stolt över dig bara av att läsa det här. Kör hårt finaste du! Pussar <3
Trackback
