.

... ar bland det varsta som finns.

Har mina ups and downs. Aven fast jag nu har varit har i tre manader sa har det fortfarande inte gatt over. Man kanner sig sa tom pa nagot satt, som att nagot saknas. Och det gor det ju. Familjen, vanner, traditioner och rutiner. Kan inte sluta upprepa det. Lite sjukt egentligen, att man kan sakna rutiner. Att man kan kanna sig sa vilsen som manniska om man bryter dem. Manniskan ar inte sa stark som man kan tro. Iallafall inte jag.